Har aldrig förstått mig på de som ska spela rollspel vid raggning, dejtande eller för att allmänt visa intresse. Vad är det med de tjejer som tror att man måste vara någon annan än sig själv för att få en kille intresserad?!?
Fick höra då jag var yngre: ”Du ska inte hålla på och diskutera med killar, du skrämmer bort dem!” Vadå, om mitt intresse är till exempel politik, ska jag då dölja det för att en kille ska kunna bli intresserad?! Är man en för stark tjej om jag har en åsikt? Blir man ett hot om man tycker saker? Och vad är grejen med att man ska spela ett spel. Hur ofta får man inte höra om personer som ska vara ”svåra” när de börjat träffa någon. Av vilken anledning?! Om man gillar någon så gillar man någon, så enkelt är det. Varför ska man då försöka agera som om man vore likgiltig?! Jag förstår tanken om att det ibland kan vara lite trist om det är för enkelt. Men hur intresserad är man då egentligen! Även tanken om att jakten är halva nöjet kan jag också förstå, men finns det inte risk att om den verkar för svår så tappar man självkänsla? Det är en svår balansgång. Största problemet är egentligen att vissa spelar spel och andra inte, det blir så svårt att läsa av en situation då den ständigt är varierande. En van ”dejtare” kanske har den rätta känslan för att avgöra detta, men alla är inte erfarna på det området även om man inte levt som singel hela sitt liv.
Men det absolut värsta jag vet är tjejer som spelar blåsta. Så många gånger på krogen har man sett tjejer som man vet är vettiga och som har en hel del att komma med stå och spela dumma. Man ser hela kroppsspråket och hör man dessutom vad de pratar om så blir man mörkrädd. Förutom det så finns det tyvärr de som ska de ge sken av att vara lite hjälplösa och vara i behov av en man som kan hjälpa dem. Varför känner tjejer att de måste nedgradera sig själva för att vara åtråvärda! Vi lever i ett samhälle som sägs ska vara jämställt, vi har allt fler kvinnliga chefer och kvinnor blir allt mer högutbildade, ändå känner vi att vi inte får verka intelligenta och självständiga. Är vi mer åtråvärda om vi inte har så mycket att komma med i en diskussion och om vi dessutom är lite hjälplösa?! Är vi verkligen i behov av män som hjälper oss och säger åt oss vad som är rätt? Nä verkligen inte. Min åsikt är: skippa spelet, var rak och ärlig, var dig själv och spela inte någon du inte är bara för att intressera en man. Om det krävs att man spelar en roll för att fånga en man så är den mannen inget att ha. Om en man inte kan acceptera att jag har åsikter, att jag är ganska händig och att jag är ganska självständig, då är han inget för mig!
