Kan du flytta ner lite?

Ok, nu har en del inlägg här handlat om det manliga beteendet. Som min undertitel säger så ska bloggen även handla om kvinnliga måsten. Så nu är det dags för det mest älskade måstet – gynekologen/barnmorskor. Eller hur är det egentligen. Här är något som jag tror killar har svårt att sätta sig in i hur det är, att hänga fram snoppen för er är ju till och med ett partytrick. Riktigt så roligt är det inte att lägga sig i undersökningsstolen.

Först har man funderat ut vad man ska ha på sig för att det ska vara så smidigt som möjligt. Tack gode gud för kjolar, då behöver man som inte klä av sig helt bar på underkroppen utan kan dra upp den då man är framme vid helvetesstolen. Att svansa runt med bar underkropp inför en totalt främmande människa i ett totalupplyst rum är annars inte så roligt. Det må se roligt och bekvämt ut i Yrrol, men så är inte fallet.

Ok, då man tagit sig dit, i bekväma smidiga kläder, så kommer nästa vägbula. Då kommer frågan när man hade sin senaste mens. Hmm, inte direkt vad jag skriver in i min kalender. Då lägger de fram en almanacka och tänker att det ska underlätta. Barnmorskan skulle bara vetat att jag räknade ut när jag hade min senaste mens utifrån de senaste helgernas drabbningar. Ok... det datumet var de Klubb Kontra och då sov jag inte hemma, strax efter det fick jag mens. OK, nu har jag det! Det var i början av februari. Om hon hade vetet hade jag nog fått en och annan dömande blick.

Ja, det var kläderna och mensen. Nu kommer den jobbigaste biten... att ta sig upp i stolen. Att få upp höger ben i ”klykan” är som ok, bara det att det vänstra benet verkar hopbundet vid höger knä. Så när man väl får upp vänster ben i den andra ”klykan” är man mer hjulbent än vad man skulle kunna tänka sig är möjligt. Nu vidare till steg tre, att slappna av och få varje ben att gå åt varsitt håll. När man väl har slappnat av och tycker att: Ok, kör nu, få det överstökat. Då kommer meningen alla tjejer hatar: ”Kan du flytta ner lite?!” Näää! Det kan jag inte, men om vi ska få den här skiten gjord så är jag väl så illa tvungen! Men det är inte slut här, icke! När man då har fått upp benen, tror sig slappnat av och flyttat fram rumpan och tänker att nu är det väl snart över. Då hör man ljudet (ni killar kan tänka er ljudet när de rör på tandläkarstolen) och man känner hur man rör sig närmare taket. Helt plötsligt har man benen rakt upp i luften och har hamnat i den höjden att man ligger precis i ögonhöjd på barnmorskan. OCH DE FÖRVÄNTAR SIG ATT MAN SKA SLAPPNA AV!

Men! Det är inte slut här. Nu ska barnmorskan visa sin underbara pedagogik och sin oslagbara tajming. Börja visa vilka instrument man använder, vilket jag kan meddela för er grabbar – det är ett iskallt jävla skohorn, typ. Vad det gäller tajmingen. Sist jag gjorde en undersökning säger de, då när jag ligger med benen i luften och i ögonhöjd på barnmorskan och hon stirrar rakt in i mig: ”Har du fått någon kallelse till cellprov?” NÄ! VADÅ DÅ? VAD SER DU? Nähä, det var ditt sätt att kallprata, jaha jag förstår, aha du frågade för att man får kallelsen då man fyller 23. Lämpligt läge att kallprata. Idag var jag och gjorde det där jävla cellprovet. Då visade de än en gång prov på den underbara tajmingen. I vilket läge det var kan ni nog räkna ut. Hon ska vara pedagogisk och visa vad hon tar provet med, kollar sedan rakt in och säger: ”Men du kanske jobbar inom vården?” Va fan! Syns det där nere eller?! Skippa kallpratet! Det är inte riktigt läge för det!! Gyn-undersökningar borde ske i mörka rum, på låga bristsar med barnmorskor som har svurit en ed att tiga under undersökningen!!

Än en gång är det kvinnorna som dragit det kortaste strået!

Kan man vara annat än förvirrad?!?!

Återigen till problemet med dubbla signaler. Ämnet återkommer och kommer förmodligen återkomma många gånger. Anledning? Blir man någonsin klokare! Nää! Snarare tvärtom, när man tror man uppfattat en situationen på ett visst vis och tycker att man har grepp om allt. Då dyker det upp något eller sägs något som ställer allt på sin kant. Är det samma problem som alltid? Kommunikationen? Är det så enkelt, eller snarare så svårt?

Om man har ett sexuellt ”förhållande” med en person sedan ett tag tillbaka, man tycker att man fattat att det är endast det som det handlar om och inget annat intresse finns. Hur ska man då tolka, till exempel, ett mess som lyder: ”Love you”?? Va fan, vad är grejen? Som vanligt finns ju variabeln alkohol med i bilden. Men hur är det egentligen, ljuger man eller är man ärlig då man är full? För att än en gång citera min mamma (som är en mycket klok person): ”Av fulla människor och barn får man höra sanningen”. Är det på det viset? Om jag ser till mig själv så vill jag som hålla med, med ett tillägg. Jag tror man har en tendens att förstärka eller försköna uppfattningar om personer eller situationer. Om detta mess dessutom kommer i ett läge där personen är väldigt angelägen att få träffa en så gör inte det saken lättare. Fler frågor dyker upp. Är han bara såå kåt? Vill han så gärna träffa mig? Finns det fler skäl till att han vill träffa mig än att få ”doppa”? Och för att göra saken ännu lite jobbigare så är personen sedan väldigt kelig och mysig. Vill hålla handen och ligga och mysa, vilket inte hänt ofta med personen i fråga. Hur ska man ta detta? Samtidigt så yttrar personen ett antal frågor som gör det ännu mera förvirrande. Speciellt då jag kände att det inte var läge för den diskussionen pga. hans alkoholintag under kväll. Men idag ångrar jag detta bittert. Hade jag möjligen varit lite klokare idag? Eller hade jag varit mer bitter än vad jag redan är, hade jag kanske ”förlorat” det lilla jag har?! Att man är så feg då det är lite stolthet och lite känslor med i bilden. Eller är det verkligen känslor eller är det den klassiska situationen att det man inte kan få det ska man absolut ha. Och ja, för er som känner mig – det är kronhjorten det handlar om. Den som man kan skadeskjuta gång efter gång men som knappt börjar halta. Och om den börjar gå lite illa så har den en tendens att repa sig jävligt snabbt igen. Och nu är det säkert en hel del som tänker: men snacka med honom då! Men då kommer nästa problem in i bilden, kanske man förlorar det lilla man har. Ibland önskar man nästan att det var fula, avtändande, ointelligenta, dumma och humorlösa människor man träffade, så otroligt mycket lättare det skulle vara att kunna släppa sånna här saker och bara gå vidare.

Ååh så mycket ångest, bitterhet och frågor man konstant lever med. Men egentligen, vette fan om jag skulle känna igen denna värld om jag inte var en aning bitter. Bitterhet med glimten i ögat är det som gör livet värt att leva. Men någon sorts gräns kanske finns. Det sägs ju att man har sina svackor för att kunna uppskatta topparna, men när kommer de då? Bortsett från Klubb Kontra!

Ännu mer ångest finns att häva ur sig. Har funderat kring killar som hingstar och tjejer som slampor. Idag anses det vara socialt acceptabelt att en tjej raggar och har sex lika ofta och mycket som killar, åtminstånde i min generation. Men är det verkligen så? Problemet tror jag är större i mindre städer. Eller ångesten är större. Som alla vet så är det inget problem om en kille plockar många tjejer endast för nöjes skull. Men hur är det EGENTLIGEN när tjejer gör det? Alla säger att det är ok, man får uppmaningar som ”Kör hårt”, ”Njut av livet”, ”Man är bara ung, singel och student en gång” (blir man inte upptagen eller klar med studierna så blir man i alla fall äldre). Men vad anser folk hemma på sin kammare? Eller vad anser man som tjej om sig själv. Man vet att ens vänner och andra kanske inte bryr sig så hårt, alla är så upptagna med sina egna problem och relationer. Men största problemet ligger nog i en själv. Om man som tjej haft några hektiska helger med ett antal erövringar, eller ibland kanske det räcker med en helg med en erövring, då dyker ångesten upp. Man är ingen ”fin tjej”, man borde inte bete sig på det viset, vad ska folk tycka (eftersom man tror att alla har fullt upp med att tycka saker om mitt liv och inte oroa sig över sina egna), man borde inte ha gjort det, liten stad – saker kommer fram, kommer det bli skitsnack osv. VARFÖR ska man överhuvudtaget bry sig, om jag haft roligt och dessutom njutit av det hela, varför ska det då avslutas med några dagar av ångest?

En uppmaning till alla tjejer där ute: Lev livet! Njut av varje sekund och varje erövring! Skit i vad alla kan tänkas tycka! Men framförallt – folk bryr sig inte så sluta bry dig själv! Och om någon mot förmodan skulle bryr sig så vill jag citera Grynet: ”Ta ingen skit!”

En tjej som snackar med en främmande kille måste vara ute efter honom?!

Är det så att om man som tjej snackar med en kille man precis träffat, på en förfest eller så, då är hon intresserad? Var med om en händelse på en mycket trevlig förfest i helgen. Sitter och snackar med en kille som kommer från samma stad som mig. Skit trevlig! Vi hade en del att prata om och kom bra överens. Efter ett tag kom reaktionen. Killens polares flickvän lutar sig fram och säger: ”Du, ... (killens namn) hur länge har du och din tjej varit tillsammans?” Jag visste att den här killen hade tjej och jag var inte ute efter honom på något vis. Tjejen som sa det hade lika gärna kunnat sagt: Du bruden, han är upptagen va! För det var det enda hon ville poängtera. Resten av samtalet handlade inte någon gång om deras förhållande, så det enda hon ville göra vara att markera vilken dålig människa jag var, jag som tydligen försökte fånga in den där killen.

Singeltjejer måste vara upptagna tjejers största fasa. Vi är hotet! Vi är dem som kommer få världen att förfalla! Det är säkert vårt fel att folk svälter också. Tänk om den där singeltjejen är trevligare än jag?! Då kommer min kille sluta älska mig.

Hur osäker är tjejer i sina förhållanden egentligen. Ser förhållandetjejer alla singlar som desperata och ständigt på jakt?! Är det så att vi idag, 2007, någonstans anser att tjejer och killar inte kan vara endast vänner. Måste det alltid finnas en sexuell laddning mellan två personer av olika kön?! Min mamma har alltid sagt till mig: ”Killar och tjejer kan inte vara bara kompisar, en sådan relation finns inte. Någon blir alltid intresserad av den andra och det finns alltid ett sexuellt intresse” Sorry mamma, jag älskar dig och du har lärt mig mycket. Men på den här punkten har du fel.

Vilken tur för den där tjejen och hennes oro, osäkerhet, rädsla för singeltjejer etc. att hon inte vet om att jag sedan messade med den där grabben. Då hade hon nog haft många sömnlösa nätter.

Fast, det kanske helt enkelt grundar sig i avundsjuka. Väldigt ofta är det så att en person som är singel avundas de vänner och personer som lever i ett förhållande. Samtidigt så är förhållandet även det omvända. Förhållandepersoner ser bara det positiva i att vara singel. Friheten, möjligheten till att gå ut och roa sig på ett annat sätt, de har fortfarande en hel del ”första” kvar. Första kyssen med en ny kille, första natten ihop, första dejten, första träffen med föräldrarna. En hel del spänning med andra ord. Är förhållandetjejers förakt mot singeltjejer i grund och botten ett tecken på missnöje och tristess i det egna förhållandet?

Ja jag vet inte. En sak vet jag, det är djävligt skönt att vara singel. MEN! Vem vill inte ha någon att krypa upp hos i soffan en söndagskväll. Vem vill inte komma hem till någon som saknat en. Vem vill inte få ett mess där det står att man är älskad och saknad. Vem vill inte vara en del av alla de där paren som är ute på söndagspromenader. Hatar söndagspromenads paren! Är man någonsin så mycket singel som när man bakis en söndag är på väg hem efter ett one-night stand och möter ett gäng kärleksfulla par som är ute på en mysig promenad hand i hand! Jag är inte bitter :)

Vad är bra och vad är dåligt?

Ok, innan jag börjar detta inlägg vill jag klargöra en sak. Detta är inte ett inlägg om vad jag har för preferenser, vad jag föredrar och gillar. Visst, sånna saker kanske kan finnas dolda, men främst är det en sammanfattning av de diskussioner som förts av mig och mina vänner. Det är heller inte så att vi enbart har haft negativa upplevelser, med däremot så har de varierat mycket i kvalité, det är ur det som detta inlägg hästammar. Tidigare inlägg har bara nuddat vid området, nu ska vi gå in på djupet. Vad gör vissa killar bra i sängen och andra inte?

För det första är det en sak alla killar måste förstå; alla tjejer är och fungerar olika! Om en tjej gillat en sak betyder inte det att nästa kommer att göra det.

För det andra. Många påstår att storleken inte har någon betydelse, det har den. Men inte ifråga om att en stor eller lite är bättre. Det handlar snarare om att en välutrustad kille tror att det är nog. Är han välutrustad tror han inte att han behöver jobba lite hårt, som att en stor _ _ _ är allt en tjej behöver och är nöjd med. Många gånger är det banne mig de med något mindre som är de bättre. De har levt i en illusion att de inte duger till för att de inte har en 25 slak. Därför har de varit lyhörda och lärt sig att använda det de har. Så, slutsatsen måste bli (om man generaliserar) att en välutrustad kille är sämre än en kille med normalstor eller något mindre _ _ _. Ta nu inte illa upp alla ni välutrustade, ni kanske är mycket kompetenta på området. Men som sagt, om man generaliserar utifrån mina vänner och mina upplevelser så blir slutsatsen den ovan nämnda.

För det tredje, porrfilmsmallen av en tjej är aaaningen missvisande. I de flesta fall. Bara för att killen är klar innebär inte det att tjejen är nöjd. Det räknas inte som förspel då ni hänger fram utrustningen. Alla tjejer gillar inte att få ”det” i ansiktet. Alla gillar inte att få det i munnen heller och de flesta uppskattar en viss förvarning. Som sagt vi tjejer är alla olika, detta leder till punkt nummer fyra.

För det fjärde, kommunikation tack! Att en tjej eller kille säger vad de uppskattar betyder inte att man anser sin partner vara dålig! För att ett samlag ska vara riktigt bra gäller det att man är lyhörd, både vad det gäller kroppsspråk och det som blir sagt rakt ut. Nu finns det säkert någon som säger att det där beror på huruvida det är ett one-night stand eller inte, fel! Det finns dem som säger att då man har sex med någon regelbundet, som i en relation eller kk-förhållande så blir det automatiskt bra med tiden, det är inte hela sanninge. Visst det är klart att det bli bättre med lite träning. Men det är ingen garanti. Nyckeln är kommunikation. Detta är inte något som gäller enbart för killar, detta är något ömsesidigt.

Det verkar finnas en uppfattning om att en kille som levt i ett lite mer långvarigt förhållande per automatik ska vara bättre. O nej. Här finns ett stort ansvar hos oss tjejer. Det märks mer än väl om en kille levt med en tjej som legat där och bara tagit emot. Inte fört fram vad hon gillar eller ogillar. Hur i helvete ska då killarna lära sig?! Så skärp er tjejer, säg för fan till! Ännu ett ansvar för oss tjejer, vi ska köpa p-piller, ta tabletterna i tid, ha mensvärk, köpa tamponger och bindor, dessutom ska vi ha kondomer hemma (vad ska killarna göra egentligen!) och dessutom ska vi lära upp de små liven hur de ska tillfredställa oss också! Jag är inte bitter, jag är stolt över att vara kvinna, men någon rättvisa måste det väl finnas?!

Hur lätt är det EGENTLIGEN

En killkompis sa till mig för många år sedan: ”Ni tjejer vet inte hur lätt ni har det. Vilken tjej som helst (som inte ser helt gräslig ut) skulle kunna gå fram till vilken kille som helst och utan problem få med honom hem.” Däremot såg han vissa problem med att killar skulle agera på det viset, risken är ganska stor för en ”bitch-slap”, en ordentlig utskällning eller om man har tur så blir det lindrigt och han får bara ”onda ögat”. Om killen har ordentlig tur så kanske det går vägen.

Det här är något som hängt med mig i många år, skulle det verkligen vara så enkelt? Visst, några gånger har man väl provat på en lite lindrigare variant, och tro det eller ej men det har lyckats. Det skulle vara så otroligt roligt att prova att kliva fram till en riktigt het kille (som dessutom är främmande människa, ingen man känner sedan innan) och bara rakt ut fråga: ”du, vad säger du, ska vi gå hem till mig?”. Undra vad reaktionen skulle bli? MEN! För att prova detta krävs en hel del mod, eller ofantliga mängder alkoholhaltig dryck. Och allra bäst är det nog om man skulle prova på en annan ort, en ort man aldrig mer behöver besöka. Kan ni tänka er att prova detta med en person du dagligen springer på på skolan eller jobbet. Fyyy fan va pinsamt. Men om det skulle gå vägen, fan grymt det skulle vara!

Är killar så lätta? Fungerar det verkligen på det sätt min kompis sagt? Åtminstånde bland de tjejer jag känner så är behovet av sexuellt umgänge stort och jag vet få som ser ett problem med att följa med en kille man träffat på krogen hem. Vad är då problemet? Är vi tjejer mer kräsna eller är vi bara så tränade och inpräntade med att vi ska vara lite svårflörtade? Det leder till nästa problem. Jag vet att jag absolut inte är den första att ta upp den fråga, men jag måste. Varför är det ok att en kille drar hem tjejer i parti och minut, men inte att tjejer drar hem killar??? Killar och tjejer har samma behov men det är bara socialt accepterat att killar tillfredställer sina behov. Som tur är så är detta som håller på att utjämnas, åtminstånde låter det som så. Sen vad folk säger till varandra hemma är svårt att veta. Det värsta av allt är att det är vi tjejer som smutskastar varandra. Hur fan ska vi kunna förbättra vårt eget köns situation när vi motarbetar oss själva??!

Men men, åter till där jag startade. En vacker dag, eller förmodligen kväll, men allra troligast natt, ska jag prova att kliva fram till den där främmande tokheta killen och kläcka frågan. Om ni sen en måndag på skolan ser en tjej som går med papperpåse på huvudet så vet ni vem det är och vad hon gjort. Nu får vi hoppas att det går vägen och att jag kommer rakryggad istället. Håll tummarna!