Återigen till problemet med dubbla signaler. Ämnet återkommer och kommer förmodligen återkomma många gånger. Anledning? Blir man någonsin klokare! Nää! Snarare tvärtom, när man tror man uppfattat en situationen på ett visst vis och tycker att man har grepp om allt. Då dyker det upp något eller sägs något som ställer allt på sin kant. Är det samma problem som alltid? Kommunikationen? Är det så enkelt, eller snarare så svårt?
Om man har ett sexuellt ”förhållande” med en person sedan ett tag tillbaka, man tycker att man fattat att det är endast det som det handlar om och inget annat intresse finns. Hur ska man då tolka, till exempel, ett mess som lyder: ”Love you”?? Va fan, vad är grejen? Som vanligt finns ju variabeln alkohol med i bilden. Men hur är det egentligen, ljuger man eller är man ärlig då man är full? För att än en gång citera min mamma (som är en mycket klok person): ”Av fulla människor och barn får man höra sanningen”. Är det på det viset? Om jag ser till mig själv så vill jag som hålla med, med ett tillägg. Jag tror man har en tendens att förstärka eller försköna uppfattningar om personer eller situationer. Om detta mess dessutom kommer i ett läge där personen är väldigt angelägen att få träffa en så gör inte det saken lättare. Fler frågor dyker upp. Är han bara såå kåt? Vill han så gärna träffa mig? Finns det fler skäl till att han vill träffa mig än att få ”doppa”? Och för att göra saken ännu lite jobbigare så är personen sedan väldigt kelig och mysig. Vill hålla handen och ligga och mysa, vilket inte hänt ofta med personen i fråga. Hur ska man ta detta? Samtidigt så yttrar personen ett antal frågor som gör det ännu mera förvirrande. Speciellt då jag kände att det inte var läge för den diskussionen pga. hans alkoholintag under kväll. Men idag ångrar jag detta bittert. Hade jag möjligen varit lite klokare idag? Eller hade jag varit mer bitter än vad jag redan är, hade jag kanske ”förlorat” det lilla jag har?! Att man är så feg då det är lite stolthet och lite känslor med i bilden. Eller är det verkligen känslor eller är det den klassiska situationen att det man inte kan få det ska man absolut ha. Och ja, för er som känner mig – det är kronhjorten det handlar om. Den som man kan skadeskjuta gång efter gång men som knappt börjar halta. Och om den börjar gå lite illa så har den en tendens att repa sig jävligt snabbt igen. Och nu är det säkert en hel del som tänker: men snacka med honom då! Men då kommer nästa problem in i bilden, kanske man förlorar det lilla man har. Ibland önskar man nästan att det var fula, avtändande, ointelligenta, dumma och humorlösa människor man träffade, så otroligt mycket lättare det skulle vara att kunna släppa sånna här saker och bara gå vidare.
Ååh så mycket ångest, bitterhet och frågor man konstant lever med. Men egentligen, vette fan om jag skulle känna igen denna värld om jag inte var en aning bitter. Bitterhet med glimten i ögat är det som gör livet värt att leva. Men någon sorts gräns kanske finns. Det sägs ju att man har sina svackor för att kunna uppskatta topparna, men när kommer de då? Bortsett från Klubb Kontra!
Ännu mer ångest finns att häva ur sig. Har funderat kring killar som hingstar och tjejer som slampor. Idag anses det vara socialt acceptabelt att en tjej raggar och har sex lika ofta och mycket som killar, åtminstånde i min generation. Men är det verkligen så? Problemet tror jag är större i mindre städer. Eller ångesten är större. Som alla vet så är det inget problem om en kille plockar många tjejer endast för nöjes skull. Men hur är det EGENTLIGEN när tjejer gör det? Alla säger att det är ok, man får uppmaningar som ”Kör hårt”, ”Njut av livet”, ”Man är bara ung, singel och student en gång” (blir man inte upptagen eller klar med studierna så blir man i alla fall äldre). Men vad anser folk hemma på sin kammare? Eller vad anser man som tjej om sig själv. Man vet att ens vänner och andra kanske inte bryr sig så hårt, alla är så upptagna med sina egna problem och relationer. Men största problemet ligger nog i en själv. Om man som tjej haft några hektiska helger med ett antal erövringar, eller ibland kanske det räcker med en helg med en erövring, då dyker ångesten upp. Man är ingen ”fin tjej”, man borde inte bete sig på det viset, vad ska folk tycka (eftersom man tror att alla har fullt upp med att tycka saker om mitt liv och inte oroa sig över sina egna), man borde inte ha gjort det, liten stad – saker kommer fram, kommer det bli skitsnack osv. VARFÖR ska man överhuvudtaget bry sig, om jag haft roligt och dessutom njutit av det hela, varför ska det då avslutas med några dagar av ångest?
En uppmaning till alla tjejer där ute: Lev livet! Njut av varje sekund och varje erövring! Skit i vad alla kan tänkas tycka! Men framförallt – folk bryr sig inte så sluta bry dig själv! Och om någon mot förmodan skulle bryr sig så vill jag citera Grynet: ”Ta ingen skit!”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar