Kan du flytta ner lite?

Ok, nu har en del inlägg här handlat om det manliga beteendet. Som min undertitel säger så ska bloggen även handla om kvinnliga måsten. Så nu är det dags för det mest älskade måstet – gynekologen/barnmorskor. Eller hur är det egentligen. Här är något som jag tror killar har svårt att sätta sig in i hur det är, att hänga fram snoppen för er är ju till och med ett partytrick. Riktigt så roligt är det inte att lägga sig i undersökningsstolen.

Först har man funderat ut vad man ska ha på sig för att det ska vara så smidigt som möjligt. Tack gode gud för kjolar, då behöver man som inte klä av sig helt bar på underkroppen utan kan dra upp den då man är framme vid helvetesstolen. Att svansa runt med bar underkropp inför en totalt främmande människa i ett totalupplyst rum är annars inte så roligt. Det må se roligt och bekvämt ut i Yrrol, men så är inte fallet.

Ok, då man tagit sig dit, i bekväma smidiga kläder, så kommer nästa vägbula. Då kommer frågan när man hade sin senaste mens. Hmm, inte direkt vad jag skriver in i min kalender. Då lägger de fram en almanacka och tänker att det ska underlätta. Barnmorskan skulle bara vetat att jag räknade ut när jag hade min senaste mens utifrån de senaste helgernas drabbningar. Ok... det datumet var de Klubb Kontra och då sov jag inte hemma, strax efter det fick jag mens. OK, nu har jag det! Det var i början av februari. Om hon hade vetet hade jag nog fått en och annan dömande blick.

Ja, det var kläderna och mensen. Nu kommer den jobbigaste biten... att ta sig upp i stolen. Att få upp höger ben i ”klykan” är som ok, bara det att det vänstra benet verkar hopbundet vid höger knä. Så när man väl får upp vänster ben i den andra ”klykan” är man mer hjulbent än vad man skulle kunna tänka sig är möjligt. Nu vidare till steg tre, att slappna av och få varje ben att gå åt varsitt håll. När man väl har slappnat av och tycker att: Ok, kör nu, få det överstökat. Då kommer meningen alla tjejer hatar: ”Kan du flytta ner lite?!” Näää! Det kan jag inte, men om vi ska få den här skiten gjord så är jag väl så illa tvungen! Men det är inte slut här, icke! När man då har fått upp benen, tror sig slappnat av och flyttat fram rumpan och tänker att nu är det väl snart över. Då hör man ljudet (ni killar kan tänka er ljudet när de rör på tandläkarstolen) och man känner hur man rör sig närmare taket. Helt plötsligt har man benen rakt upp i luften och har hamnat i den höjden att man ligger precis i ögonhöjd på barnmorskan. OCH DE FÖRVÄNTAR SIG ATT MAN SKA SLAPPNA AV!

Men! Det är inte slut här. Nu ska barnmorskan visa sin underbara pedagogik och sin oslagbara tajming. Börja visa vilka instrument man använder, vilket jag kan meddela för er grabbar – det är ett iskallt jävla skohorn, typ. Vad det gäller tajmingen. Sist jag gjorde en undersökning säger de, då när jag ligger med benen i luften och i ögonhöjd på barnmorskan och hon stirrar rakt in i mig: ”Har du fått någon kallelse till cellprov?” NÄ! VADÅ DÅ? VAD SER DU? Nähä, det var ditt sätt att kallprata, jaha jag förstår, aha du frågade för att man får kallelsen då man fyller 23. Lämpligt läge att kallprata. Idag var jag och gjorde det där jävla cellprovet. Då visade de än en gång prov på den underbara tajmingen. I vilket läge det var kan ni nog räkna ut. Hon ska vara pedagogisk och visa vad hon tar provet med, kollar sedan rakt in och säger: ”Men du kanske jobbar inom vården?” Va fan! Syns det där nere eller?! Skippa kallpratet! Det är inte riktigt läge för det!! Gyn-undersökningar borde ske i mörka rum, på låga bristsar med barnmorskor som har svurit en ed att tiga under undersökningen!!

Än en gång är det kvinnorna som dragit det kortaste strået!